Folk har blivit galna! Man kan inte längre äta en god lunch med en vän utan att prata kalorier, GI eller mat politik. Det har helt enkelt blivit riktigt komplicerat att äta. Inställningen till mat handlar numera om mode, politik och ångest.

Det politiska gänget äter ekologiskt, fairtrade och närodlat men naturligtvis inte kött. Modegänget äter surdegsbröd och långkok (om inte modet har ändrats sen sist jag kollade…) Ångestgänget äter bara mat som man blir ”smal” av och funderar på om det finns kolhydrater på tallriken och vilket GI-värde moroten har. Sen har vi ett gäng som är så upptagna av att jaga sin egen svans att de inte ens hinner laga sin mat. De har så jäkla mycket att göra och kokar sin pasta i 3 minuter och serverar den toppad med lite kylskåpskall ketchup.

Det verkar helt enkelt som om folk har fått matfnatt! I vårt uppskruvade tonläge kring maten ställer sig människor frågan om det är politisk korrekt att äta det som finns på tallriken eller om man blir tjock av det som serveras på lunchen?

Man har helt enkelt tappat bort vad mat handlar om egentligen. Frågan man borde ställa sig är om det är gott eller inte? För vad hände med gott och vad hände egentligen med att njuta av sin mat? För mig är mat något av det viktigaste som finns. Mat är för mig en av de största njutningarna som finns. Mat handlar om passion och är ett av de absolut trevligaste sätten att umgås. För mig är ett liv där man inte äter gott inte ett liv värt att leva! Jag äter inte för att leva utan jag lever för att äta.